Semesterfunderingar

Sex dagar har redan passerat av min ledighet och jag njuter i fulla drag. Varit ute med hundarna varje dag trots kylan. Dom vill trippa på tårna till att börja med med, men efter en stund släpper dom loss och bara njuter av att få springa lös. Deras matte är ju inte så snabb i sina tassar så det blir för tråkigt :)
 
Julafton var jag tillsammans med barn och barnbarn men sen har jag tillbringat resten av helgen ensam. Ganska skönt faktiskt. Sitter och flurar på vad jag skall göra härnäst. Jag skall läsa, se filmer jag velat se och framför allt ta en power nap på dagarna. Jag har ju nåt den åldern då det är tillåtet. Har tagit fram mitt staffli från förrådet och nu står den här och väntar på mig. Skall försöka börja måla nu när allt kan stå framme. Har gjort tidigare försök men det blir för mycket jobb runt omkring med att plocka fram och plocka bort allting. Nu har jag ju yta när jag bor ensam och kan ha det precis hur jag vill.
 
Det värsta vemodet efter yngsta sonens flytt börjar släppa taget om mammahjärtat så det kommer nog bli bra det här. Alla barnen bor ju nära mig än så länge, så det känns bra.
 
I morgon skall vi fira en 50- åring och det är ju alltid roligt med lite fest. Det får mig också inse hur fort tiden har gått och vi alla snart passerat kanske mer än halva livet. Jag har tack och lov aldrig lidit av någon åldersnoja. Allt har sin tid, och alla tider har sin tjusning. Jag tror bestämt jag ser fram emot och bli gammal och klok!
 
 

 
 

I väntans tider

Nu när julen står för dörren så väntar vi på den med extra glädje. För att umgås med familj, vänner , äta och njuta av varandras sällskap. Det är en ljusets högtid under årets mörkaste tid.
För mig personligen så gäller det givetvis samma förväntan men ändå speciellt på ett djupare plan. Jag firar Jesu födelse, min barnavän som min älskade pappa lärde oss barn när vi var så. Jag minns hans varma stämma och hur han utstrålade en sådan värme när han fick lära oss barn om himlen. Om gator av guld, om Guds kärlek som var så ofantlig stor för alla som ville tro på honom. Det väntar jag på att få fira, att min barndoms Jesus föddes just för att vara min vän.
 
Den vännen har jag kvar trots att jag nu är vuxen. Det har hjälpt mig genom många svåra stunder i livet. Honom har jag tackat och tackar än idag för allt gott han gett mig. Hur han funnits vid min sida hela tiden. Jag har inte alltid känt så i stunden, men när jag tittar tillbaka på mitt liv så ser jag så mycket välsignelse och hur allt  har ordnat sig till det bästa fast jag tvivlat ibland. 
 
Så är det att få tro att jag kan lägga min bördor på honom. Jag behöver inte bära allt ensam. På honom får jag lägga all min sorg och smärta. Honom får jag tacka för allt gott. Tänk vilken befrielse det är att inte alltid måste klara allting själv. Jag får vara sorgsen och gråta, jag får vara glad och lycklig. Ja jag får vara precis den är jag och jag får vara ett lyckligt Guds barn.
 
Jag behöver inte söka efter nåt bättre utanför mig eller inom mig. Jag behöver ingen yoga eller mindfulness för att hitta mig själv eller finna ro i min själ. Jag behöver ingenting annat än vetskapen om att Gud har omsorg om mig. Han gör mig hel. Han har skapat mig och i hans ögon är jag som den dyrbaraste ädelsten. 
 
Jag har ett favorit citat från Bibeln Ps 23:
 
Herren är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar
han för mig till vatten där jag finner ro
 
Så det är honom jag väntar på !
 
 
 

 
 
 
 
 
 

Dagarna rusar förbi

Vaknade på morgonen och var glad i hela kroppen. Länge sedan jag klev upp med sådan lätthet. Inte ens stelheten störde mig närmvärt. Antagligen för att jag vet att jag inte behöver rusa iväg. Jag kan ta det lugn en stund och mjuka upp mig.
 
Jag är så glad och tillfreds med mitt beslut att backa, vända om och göra något helt annat. Mitt tidigare trivdes jag med i många år, men sedan allt började bli sämre och sämre förvinner orken att vara engagerad och medskapande. Speciellt när man får veta av ledningen att de går inte för sig att ha chefer som är sjuka. Nä bort med dom bara. MEn si den glädjen skulle dom inte få, att dom på något sätt skulle få styra och ställa men mitt liv. Never!!  Arbetsgivaren trodde säkert att jag blivit galen när jag började ställa krav och var övertydlig om vad som gäller händanefter. Å så fick det bli. Nu är jag äntligen fri och pank men för mig är frihet mera värd än pengar. 
 
Det är liksom inte så framgångsrikt att börja dribbla med mig och säga åt mig vad jag skall tycka, tänka och känna. Eller hur jag skall göra med mitt liv...då hugger man i sten. En del säger att jag är modig, men jag ser det inte så. För mig är det viktigt att inte följa en massa "goda" råd förrän jag granskat dom. Ni vet, det är bara döda fiskar som flyter med strömmen.
 
Att vara som jag är inte alltid lätt, det är inte alltid mod, men jag kan inte vara annorlundare än den jag är. Det passar mig så utmärkt att vara just jag. Framför allt passar det mig att vara sann mot mig själv och andra, att följa min tro och övertygelse. Då brukar saker och ting ordna upp sig , förr eller senare.
 
 

RSS 2.0