Borttappat

Som jag har sökt en laddare idag till en klippmaskin. Jag har gått igenom varje skåp, lådor, kontakter jag vet inte hur många gånger. Hade verkligen behövt klippmaskinen till hundarna för att raka ansikte och tassar. Jag har gått här och eldat upp mig och varit så irriterad så jag fick huvudvärk. Vissa saker kan reta gallfeber på mig, tex att jag inte hittar saker.

Nåväl jag bestämde mig för att ladda perkulatorn till morgonen. Skönt och bara stoppa i kontakten å så är kaffet klart nästan bums. När jag öppnar skåpet var jag fövarar kaffet, vad tror ni jag såg direkt, jo LADDARN!!! kan ni begripa!?!?!?. Märks att man har passerat 50 strecket!

Sista lediga dan

Nu börjar allvaret i morgon. Efter nästan ett års sjukskrivning så skall jag börja jobba igen. Det är med blandade känslor som jag återgår i arbete. Mest känns det roligt att få träffa kollegor och personal men också en viss oro för hur jag kommer att må. Jag har stora besvär på morgonen men stelhet på grund av min sjukdom. Det känns som jag är helt ledbruten och mörbultat dom flesta mornar jag vaknar. Det tar ett par tre timmar innan jag kan röra mig som folk. Nu efter flera års kämpande så har jag liksom ingen energi kvar och försöka låssas som om jag är helt frisk. Jag har en kronisk sjukdom och måste anpassa mitt liv efter det utan att bli min sjukdom. Jag kämpar på och med Guds hjälp och vänners förståelse skall det nog gå bra.

I Lördags fick jag ha mina älskade barnbarn hos mig ett par timmar då deras föräldrar skulle på loppis ute på Arcus. Engla-Li hade fått pärlor av moster till födelsedagspresent så det blev att göra halsband, armband och örhängen. Eventuellt skall jag sköta dom hela helgen igen då deras mamma jobbar och pappa skall åka och hälsa på sina föräldrar och syskon i Finland. Det har han förtjänat att få göra. Han är en fantastisk pappa åt sina flickor och behöver få komma iväg ensam någongång. Det är inte bara mammor som behöver ta igen sig!



Pudelvård

Idag har jag ägnat ett tag åt att tova ur min pudel Otto. Han är inne i värsta tovåldern och kräver genomgång av pälsen i snitt varannan dag. Han är lite känslig av sig och piper så fort det nyper till lite så för att göra borstning och pälsvård trevligt så får man ta det lite lugnt. En godis är obligatoriskt efter pälsvården för båda mina hundar. Ture har lärt sig det så han rusar direkt från trimmbordet till hallen och sätter vid skåpet där jag förvarar godis. Han rör inte en fena förrän han har fått det han vill ha. För Otto varvar jag borstning, kammning och lite massage. Så han lägger sig ner och ligger på sidan och smnar nästan efter några månaders träning att koppla av. Det är liksom mera liv i Otto.

Hundlivet är något jag aldrig mer kan vara utan. Så länge jag orkar kommer jag att ha hund och när du en gång har köpt pudel då finns det inga andra alternativ.




RSS 2.0