I väntans tider
Nu när julen står för dörren så väntar vi på den med extra glädje. För att umgås med familj, vänner , äta och njuta av varandras sällskap. Det är en ljusets högtid under årets mörkaste tid.
För mig personligen så gäller det givetvis samma förväntan men ändå speciellt på ett djupare plan. Jag firar Jesu födelse, min barnavän som min älskade pappa lärde oss barn när vi var så. Jag minns hans varma stämma och hur han utstrålade en sådan värme när han fick lära oss barn om himlen. Om gator av guld, om Guds kärlek som var så ofantlig stor för alla som ville tro på honom. Det väntar jag på att få fira, att min barndoms Jesus föddes just för att vara min vän.
Den vännen har jag kvar trots att jag nu är vuxen. Det har hjälpt mig genom många svåra stunder i livet. Honom har jag tackat och tackar än idag för allt gott han gett mig. Hur han funnits vid min sida hela tiden. Jag har inte alltid känt så i stunden, men när jag tittar tillbaka på mitt liv så ser jag så mycket välsignelse och hur allt har ordnat sig till det bästa fast jag tvivlat ibland.
Så är det att få tro att jag kan lägga min bördor på honom. Jag behöver inte bära allt ensam. På honom får jag lägga all min sorg och smärta. Honom får jag tacka för allt gott. Tänk vilken befrielse det är att inte alltid måste klara allting själv. Jag får vara sorgsen och gråta, jag får vara glad och lycklig. Ja jag får vara precis den är jag och jag får vara ett lyckligt Guds barn.
Jag behöver inte söka efter nåt bättre utanför mig eller inom mig. Jag behöver ingen yoga eller mindfulness för att hitta mig själv eller finna ro i min själ. Jag behöver ingenting annat än vetskapen om att Gud har omsorg om mig. Han gör mig hel. Han har skapat mig och i hans ögon är jag som den dyrbaraste ädelsten.
Jag har ett favorit citat från Bibeln Ps 23:
Herren är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar
han för mig till vatten där jag finner ro
Så det är honom jag väntar på !
