Skön söndag
Bloggandet har legat nere några dagar pga av idetorka och tidsbrist. Nu sitter jag dock här och är i startgroparna för att ge mig ut på promenad i det vackra vädret.
Födelsedagen kom och gick som en överraskning. Hade inte riktigt koll på vilket datum det var. Har tidigare bestämt mig för att varje helg göra något roligt. Så jag var inbokad igår på besök till nya lokalen för Luleå brikshundsklubb och min kära vän Inger ute i Brändön. Vid 12 tiden kommer M och hämtar upp mig till invigningen. Vi hinner precis sätta oss i bilen då en annan bil kommer och kör upp bredvid oss. Det är syster yster som hoppar ur och undrar vart jag är på väg. Ja, jag skall på invigning till brukshundsklubben säger jag och ser dum ut. Nähä du säger syster, det skall du inte alls för nu är jag här med tårta och blommor. Jag får liksom kortslutning i skallen och säger : men det går inte, vi är ju på väg!!
M skämms för mig och väser i mungipan: men du kan ju inte åka när din syster är här, skall du slänga ut henne??? Då koppla synapserna ihop igen och jag fattar att det är bara å hoppa ur bilen och gå in och sätta på kaffet. :)
Barnen skall ju också fira sin gamla mor men dom haffade jag och förklarade att vi får ta det på kvällskvisten å så blev det. Det blev pizza till middag och glass med hjortronsyslt till efterrätt å massor av tulpaner!!! det var väl en bra avslutning på dagen?!
Jag skrattade för mig själv när jag insåg att jag faktiskt glömt att det var 19 på lördag och att det faktiskt finns folk som kommer ihåg mig. Men jag håller med min äldsta som. Födelsedagar har bara ett visst värde upp till ca 25 år och efter 70. Jag tycker det känns bra i hjärtat att bli hågkommen och få ett grattis, men en annan del av mig är inte så brydd. Åren går och 53 känns helt ok, det är ingen idé att kämpa emot...
