Morgonfilosofi
Sitter i morgonrocken och filosoferar. Har just pratat med dottern som är på väg till Finland med sin familj. Hade jag fått hundvakt hade jag följt med men kom på det för sent.
Satt häromdagen och pratade med ett par ungdomar om livet och det som kan möta oss. Hur vi människor kan leva och hur vi bör leva. Det finns ju olika perspektiv av den saken i vår tid. Jag pratar och berättar givetvis utifrån mitt perspektiv, den kristna. Jag vill påverka, som alla andra. Många säger ju att vi kan välja vad vi vill och så är det givetvis. Men man glömmer att dom flesta val har en konsekvens.
Det pratas så gott om att göra precis vad vi vill så länge vi inte skadar någon annan. Jag har hört personer som pratar så och ser så nöjda ut och tycker att dom är så bra människor och sååå toleranta. En person jag pratade med lät så human och klok, pratade sig varm om människans frihet och hur man skall vara som sann humanist och fördomsfri människa. Jag satt tyst och väntade ( jag kan faktiskt vara tyst och lyssna) efter det personen pratat klart frågade jag: Men om man skadar sig själv då?
Luften gick liksom ur allting. Personen ifråga hade inte tänkt så långt. Givetvis skall vi inte skada andra, men jag tror att det många lider av är att dom på ett eller annat sätt skadat sig själv genom livet. Allt är så tillåtet. Många undrar varför dom mår så dåligt. Dom har aldrig gjort illa någon annan, dom har levt så bra som dom bara kan och ändå så känns det inte bra.
I Bibeln står det att du skall Älska Din Nästa Såsom dig själv. Det betyder att vi skall ta hand om oss själv och på ett sunt sätt, älska oss själva så vi blir mer rädda om oss själva. Fundera på vad som är rätt och fel och med Guds hjälp söka det som är sant och sunt. Problemet är ju att idag finns inget som är rätt eller fel. Allt är bara ett enda flum. Inte konstigt att människor blir sjösjuka och inte vet varken ut eller in. Bara i vårt eget land där vi aldrig har haft det bättre än nu finns det hundratusentals barn, ungdomar och vuxna som mår så fruktansvärt dåligt. Alla står handfallna och förstår ingenting. Hur kommer det sig att det är på det sättet?
För mig betyder det att jag försöker läsa vad Bibeln säger. Det är den bästa psykologiboken som finns. För mig var den en stor befrielse att, till exempel, att jag behöver inte sträva efter så gott självförtroende. Det jag behövde var Gudsförtroende. Vilken befrielse att inte behöva klara av allt själv. Att få lägga allt i Guds händer dom dagar då jag inte orkar. När jag känner att all är övermäktigt och jag orkar inte mer. Jag måste inte klara av allting själv. Jag är INTE min egen lyckas smed! Nä, jag får vila i Herrens frid dom dagar när varken mitt förstånd eller ork räcker till!
Tycker det är intressant att tex på facebook se hur dom flesta postar en massa "andlighet" men inget som är direkt kopplat till den kristna tron. Jag tolkar då allt detta till att det finns ett behov av att tro på något, att ha någon form av ledstjärna att gå efter. Att vara kristen och att tro på fullt allvar att et finns en Gud är liksom gammalmodigt. Vi måste skapa något nytt! Inte går det an att tro på 2000 år gammalt groll. Det måste mordeniseras och anpassas till ett modernt samhälle. Men då ställer jag mig frågan: Hur modernt är det då att gå å få en oljeinpackning med varma stenar på magen?? Snacka om uråldrigt.
Vi anammmar tusentals år gammalt kinesologi utan att blinka. När jag läser Bibeln så märker jag mer och mer att den är inte anpassad till tid som vi mäter med. Den är tidslös. Allt jag läser passar in och går att relatera till oavsett vilken århundrade vi lever i. Där finns eviga sanningar som vi idag omformulerar men plockar bort Gud så det skall kunna passa som humanism. Som om det vore något mänskligt påfund!
I Bibeln hittar jag trösten, där får jag förklaring på allt som händer. Där kan jag läsa om att oavsett vad som händer så vandrar Gud med mig. Jag behöver inte oroa mig för allt elände som jag ser och läser om. I en till synes kaotisk värld så har Gud kontrollen. Men han har en plan och när den är uppylld så kommer allt att ordnas till det bästa.
Ja, jag tror, jag känner tillit och det är en evig tröst!
Jag är vägen, sanningen och livet!
