Dagarna rusar förbi
Vaknade på morgonen och var glad i hela kroppen. Länge sedan jag klev upp med sådan lätthet. Inte ens stelheten störde mig närmvärt. Antagligen för att jag vet att jag inte behöver rusa iväg. Jag kan ta det lugn en stund och mjuka upp mig.
Jag är så glad och tillfreds med mitt beslut att backa, vända om och göra något helt annat. Mitt tidigare trivdes jag med i många år, men sedan allt började bli sämre och sämre förvinner orken att vara engagerad och medskapande. Speciellt när man får veta av ledningen att de går inte för sig att ha chefer som är sjuka. Nä bort med dom bara. MEn si den glädjen skulle dom inte få, att dom på något sätt skulle få styra och ställa men mitt liv. Never!! Arbetsgivaren trodde säkert att jag blivit galen när jag började ställa krav och var övertydlig om vad som gäller händanefter. Å så fick det bli. Nu är jag äntligen fri och pank men för mig är frihet mera värd än pengar.
Det är liksom inte så framgångsrikt att börja dribbla med mig och säga åt mig vad jag skall tycka, tänka och känna. Eller hur jag skall göra med mitt liv...då hugger man i sten. En del säger att jag är modig, men jag ser det inte så. För mig är det viktigt att inte följa en massa "goda" råd förrän jag granskat dom. Ni vet, det är bara döda fiskar som flyter med strömmen.
Att vara som jag är inte alltid lätt, det är inte alltid mod, men jag kan inte vara annorlundare än den jag är. Det passar mig så utmärkt att vara just jag. Framför allt passar det mig att vara sann mot mig själv och andra, att följa min tro och övertygelse. Då brukar saker och ting ordna upp sig , förr eller senare.
