Ledsen idag
Jag funderade länge på om jag skulle flytta från centrala stan ut till Porsön. Det är nästan det enda stället med hyreslägenheter där man kan få en egen uteplätt om man har tur och hamnar på markplan. Efter många om och men så bestämde jag mig. Främsta anledningen är min sjukdom som gär det otroligt svårt för mig att gå ut med hundarna på morgonen. Jag kommer knappt ur sängen och det tar flera timmar innan jag har full rörlighet. Att då bo på fjärde våningen och måsta gå långt för och rasta hundarna blev för tungt och smärtsamt. Alternativet är förståss att göra sig av med hundarna, men det skulle jag aldrig kunna göra. Jag köpte Ture till mig själv som 50 års present och det var det bästa jag gjort på många, många år. Jag har sällskap och jag har något att pyssla med då jag för det mesta är ensam.
Nåväl den 29 dec 2011 gick så flyttlasset. Allt kändes väldigt bra och jag hade stor hjälp av mina söner som vanligt. Men en sak hade jag inte räknat med. Ture hade ju bott i drygt två år ovanför trädtopparna och i nya lägenheten var ju fönstret på balkongdörren ända ner till golvet. Mitt i allt första kvällen så skriker han rakt ut, han skällde inte, han skrek och sprang baklänges in i hallen. Jag blev helt förskräckt och gick fram till honom och sedan till balkongdörren för att kolla vad det var som gjort honom så rädd. Kan ni gissa vad det var? Jo det var träden som blåste och dom rörde ju på sig som svarta skuggor. Oj oj vad farligt. Det tog ett par dar innan han insåg att det var så här det skulle vara på nya stället. Jag hade dock börjat oro mig för grannarna och att dom skulle störas.
Efter ca fem dagar skulle jag ut med soporna och mötte då min granne. Jag frågade om hundarna störde och förklarade att en av dom var så rädd när träden rörde på sig. Jag var glad och trevlig och lovade att jag skulle göra allt som stod i min makt för att vovvarna skulle sluta skälla inomhus. Skall dock tillägga att det var kanske 5 skall per dygn. Men jag är noga med att inte föra något oväsen och störa min omgivning. Grannen sa dock att han inte hört något från lägenheten men att frun hans var irriterad för att hundarna skällde på morgonen ute på baksidan då hon skulle sova. Jag svarade honom att det är så kallt , upp mot - 30 så dom är ute max 30 sekunder och haltar sedan in på tre ben. Så rimligtvis borde det inte vara ett stort problem. Nå nä de är klart,sa han, men frun vill sova på morgonen och så gick han.
En vecka senare har jag ett mail från Lulebo där det står att min granne klagat på att mina hundar är ute på nätterna och skäller?? Först trodde jag att jag läst fel men icke så jag ringde upp Lulebo och frågade vad detta stod för. Damen svarade att hon fått ett samtal om mina hundar. Jag förklarade för henne att det är inte möjligt då jag har dvärgpudlar som jag nästan får skaffa kattlåda till för att det är så kallt. Dom kan visst ha gett ifrån sig ett eller två skall då dom sett folk och andra hundar nedanför oss på gångstigen men dom skallen kan man räkna på en hand. Lulebo verkade dock inte ta det på så stort allvar och om jag förstod dom rätt så har denna person anmält andra på området också. Ni vet, hon skall sova på dan hon, madamen!
Efter det, i 11 månader har det inte hörts ett knyst. Hos mig är det knäpptyst 24-7. Jag har aldrig på musik, TV är på ljudnivå 2 och jag är ensam hemma största delen av dygnet. Sonen har sin övernattning här men inte mycket mer. För några veckor sedan träffade jag paret här utanför och tänkte att jag skulle fråga hur det gått och om dom störs av hundarna. Mja ibland hör vi ju dom svarar frun i huset. Jomen barn och djur hörs ibland replikera jag tillbaka. Man kan inte bo i lägenhet med andra om man inte klarar av något ljud. Jag sa även till dom att jag pratat med Lulebo och att det är helt ok att ha husdjur och att dom får höras men inte i timtal oavbrutet. Jag var då så trevlig jag bara kunde och allt var frid och fröjd tills idag.
Jag sitter i godan ro och och väntade på att få gå och äta lunch. Vi var på Sundeby folkhögskola då jag får ett sms:
Hej det är dina grannar där uppe. Nu skäller dina hundar och det gjorde dom igår också. Jag tänkte sova på morgonen men det gick inte.
Jag blev helt förskräckt och funderade på vad som kunde ha hänt. Plötsligt kom jag på att sonen var hem på lunchen igår och idag. Han har lunch vid 11. han säger att det var då knäpptyst när han kom men att dom skällde när han åkte igen. Då insåg jag att mina hundar klarar inte av att man kommer hem en sväng och sen åker igen efter en halvtimme. Jag sms:ade tillbaka till grannen och försökte förklara men fick till svar att det måste ordnas och hon hade då fått sälja sina hundar för att dom skällde hela tiden så grannarna klagade. Och???
Jag har prövat i två veckor att ha hundarna i hundrummet och sonen har sovit i sitt rum. Hundarna trodde dom var ensam och sonen sa att det har aldrig hörts ett ljud under dom två veckorna. Min andra granne säger att hon hör då dom så sällan så hon ibland kikar in på min sida för att kolla om jag ens bor kvar. Grannarna snett ovanför säger att dom hört dom skälla någon enstaka gång utomhus när dom lekt men det spelar då ingen roll för dom.
Ja vad har jag för alternativ nu då, flytta eller gå i klinch med paret ifråga. Jag blir så ledsen på människor som har noll tolerans för omgivningen. Barn får inte höras och synas, hundar får inte höras och synas och inte tuppar heller...:))
Tror jag köper öronproppar och sätter i postlådan åt dom!!
