Mina hundar
Funderar på hur jag kunnat vara utan hundar så länge. Var i och för sig tvungen att ta bort hundarna vi hade i Hakkas då sonen blev så allergisk. Att ta beslutet att skaffa en hund till mig själv när jag fyllde 50 år var den bästa present jag fått, fast jag fick köpa den själv. Att det skulle bli en dvärpudel hade jag vetat redan i flera år, det var alltså inte OM jag skaffar en utan mer NÄR jag skulle slå till.
Jag satt mig och lusläste annonser och hittar en uppfödare i Piteå. Funderade en dag till och så beslutade jag mig, jag ringer! Sagt och gjort men så klart så hade hon inga vaplar kvar. Vi beklagade det en stund när hon plötsligt säger: men föressten jag vet en jätteduktig uppfödare i Skellefteå, hon har nog en vapl kvar om jag minns rätt. Ring henne och kolla. Jag avslutade samtalet hastigt och ringde upp Carola som har Don Balbino´s kennel.
Jodå hon har en valp kvar, Don Balbino´s Mr Jones. Vi pratade länge och väl, för prata det är jag bra på...:)) Världens trevligaste uppfödare. Jag ville fundera någon dag och fick en bild på Mr Jones, jag hade då namnet klart, Ture skulle det bli. Vart jag fått de ifrån kan man undra. Men det passade med Ture Turbin...:)) Jag funderade en eller två dagar, men bilden på MrJones avgjorde saken direkt. Jag var tok kär. Hur i världen skulle jag kunna låta bli och köpa denna underbara lilla varelse. Jag och ringde någon dag senare och sa:
Får jag ta honom så kommer jag så fort jag bara kan och det kom vi överens om att jag hämtar honom dagen efter min fördelsedag, då jag hade besök och ville inte skrämma slag på lill knytet med huset fullt med folk. Den stora dagen kom och min svärson och barnbarn följde med, för dom tyckte det var precis lika spännande som jag. Kan dock erkänna att pudel inte är M favorit ras, men det var en hund! M är lika hundtokig som jag. Han skaffade ganska snart en "staffe" för det gick inte att vara utan hund för honom heller.
Åhhhh vad spännande det var att äntligen få hämta lillskrutten min. Jag längtade så det var inte klokt. När jag jag äntligen fick se "Ture" så bara smalt mitt hjärta. En liten svart boll som skruttade omkring och var lycklig över livet. Jag är ju en sådan person att om jag tar ansvar över ett liv då tar jag det på blodigaste allvar. Jag fick nästan samma känsla som när jag höll mina barn i famnen för första gången, denna lilla varelse är nu mitt ansvar. Den är helt beroende av min välvilja och omvårnad. Jag ville nästan börja gråta. Klart att det var en djupare och lite annorlundare känsla när jag fick mina älskade barn, men som sagt det påminde. Ni som har hund förtår hur jag menar...:))
Efter alla tips och råd( tusen tack Carola) åkte vi äntligen hem. Nu var Ture bara min och han låg och sov i väskan jag köpt, hela vägen hem. Väl hemma så fann han sig till ro ganska på en gång. Jag minns faktiskt inte att det skulle ha varit några som helst problem. Första natten räknade jag med lite gråt men inget kom. Ture sov som en stock och har inte gråtit ett dugg sedan han kom till mig. Jag hade semester när han flyttade till mig så jag fick vara med honom i två hela veckor dygnet runt. Efter det har mina barn hjälpt mig ganska mycket så allt skulle fungera. Tack Marcus för dom gånger du tagit hand om Ture åt mamma!
Ett och ett halvt år senare så stuttsar Otto in i mitt liv ( Frimare´s Silver Frozen Daiquir) Jag hade lärt känna Maria i Luleå då jag köpt lite bra och saker till Ture av henne.....:)) Vi diskuterade angående Otto och det blev fodervärd för denna underbara kille. Han hoppar och studsar sig genom livet och är en sån gospelle så man blir bara så kär i honom. Efter någon vecka på prov hos mig så kom han då äntligen på heltid. Jag har varit sjuk under en längre tid så både Ture och Otto har fått nästan ett år bara med matte. Vi har levt dygnet runt tillsammans och jag kan inte tänkta mig att leva utan dessa små liv. Dom ger mig så mycket glädje i vardagen.
Före hundarna var jag ofta ensam och satt inne och glodde. Svårt att motivera sig att gå ut när det spöregnar eller snöar lapphandskar. Nu har jag inget val, oavsett väder så är det bara å masa sig ut. Jag har dessutom upptäckat att det går alldeles utmärkt för det mesta. Enda gångerna det tar emot är när jag har så ont i kroppen så jag vill bara inte röra mig.
Dessa hundar har också gett mig ett nytt socialt sammanhang. Jag har lärt känna massor med nya trevliga människor och lyser upp min vardag på många sätt. Mina grannar, folk jag täffar när jag är ute och går, människor på hundutsällningar, ringträning. Jag har äntligen hittat tillbaka till mina intressen som alltid har varit djur.
Jag har haft hästar, hundar, katter, kaniner, marsvin, fåglar, fiskar, getter, kaniner, hamster, ödla och massor med damråttor...:))
Efter mina barn och barnbarn är Ture och Otto det käraste jag har!!
